Allt om Muffin

Det Àr otroligt vad tiden gÄtt fort. Nu har valparna levt en vecka. Det kÀnns som om jag suttit hÀr och tittat pÄ dem hela tiden, fast jag har inte det.
Idag var jag pÄ jobbet pÄ eftermiddagen och Nelly passade dem. Fast de sover hela tiden nÀr de inte Àter eller bajsar och blir tvÀttade sÄ Àr det omöjligt att slita sig frÄn dessa underverk.

Idag har vi vÀgt dem och de vÀxer stadigt. Jag har svÄrt för viktkurvor, minns tjatet pÄ bvc om sÄdana nÀr det gÀllde mina egna barn. SÄ jag gör inga kurvor. Jag ser att de vÀxer och mÄr bra. Men jag vÀger och antecknar. Ifall nÄgon blir sjuk sÄ Àr det bra att veta.
Nu har vi klippt ett jack i pÀlsen pÄ en av smÄtjejerna, som annars Àr omöjliga att skilja Ät.

Muffin har lÀttare för att lÀmna dem nÀr de sover nu, hon kan gÄ ner i köket ibland och lÀgga sig i sin korg dÀr.
Men jag har mycket svÄrt för att lÀmna dem, jag sitter i sÀngen och gör jobbsaker hellre Àn att gÄ till skrivbordet i arbetsrummet bredvid.
Inte för att jag tror att nÄgot ska hÀnda dem, de kan ju inte ta sig ut ur valplÄdan, men för att det Àr sÄ underbart mysigt.

Ni fÄr kolla bilderna pÄ valpbloggen.