Skip to main content.

tisdag 07 augusti 2007

Ett historiskt ögonblick
Jag tror det är första gången: Muffin hälsar på en ny människa utan att hoppa och klänga. Glatt och entusiastiskt, men med fötterna på jorden.

I dag lämnade jag Muffin och Nelly på ett nytt hundläger. Det är brukshundklubbens distrikt som ordnar, i Töllsjö ganska nära där vi bor. Tre dagar ska de vara där, och det kostar inget, inte ens för maten.
Jag tjuvtittade i programmet och det var fullt med roligheter - klicker, dans, servicehundar, agility och mycket mer.
När jag kommit hem ringde mobilen. Nelly lät allvarlig på rösten och jag fick hjärtat i halsgropen.
Det var inget farligt, fast allvarligt nog. Vi hade glömt packa ner köttbullarna.
- Muffin spottar ut frolicarna och bryr sig inte om pipgrisen. Hon är helt omotiverad, och nu ska vi ha LYDNAD!
Jag insåg att detta var ett kritiskt läge. Ny plats, nya hundar och människor - kräver köttbullar. Ung tjej på läger kan inte göra som gammal mamma gjorde på rallylydnaden och säg: funkar inte nu, ingen idé att tjata, vi väntar lite.
Så det blev en vända till till Töllsjö, fast nu kan jag ju vägen.
När jag kom fram var lydnaden slut. Men Nelly såg entusiastisk ut och sa att det gått bra ändå.
Sen skulle dom ut i skogen för nästa moment.
Dom är så duktiga, och ledarna måste också vara kanon. Alla hundar såg lugna och koncentrerade ut, alla ungdomar såg glada ut. Det är 35 hundar. Mest med unga tjejer, men det fanns några killar också. De delades upp i små grupper, bara några i varje.

Muffin är helt cool att ha med på sånt här. Hon står uppbunden bland en massa främmande hundar utan problem, sätter sig och tittar eller lägger sig. Skällde bara med lite artigt när de andra stämde upp en protestkör för att de inte fick vara med i stugan och fika. Hon hälsar vänligt på alla. Hittills har hon varit superentusiastisk och hoppat och klängt och slickat och tuggat (fast snällt) på alla främlingar som vill klappa. Vi har inte försökt träna bort det, kanske mest för att vi inte har så många främlingar att träna på, men också för att jag tänkt att hon tröttnar väl när hon blir större om man inte gör affär av det. Bra att hon gillar folk. Men i dag hände det för första gången tror jag att hon stod kvar med alla tassar i marken, glatt viftande och buffande och lät sig klappas länge och väl. Helt utan det där som kan skrämma hundovana människor.
Det är det som syns på bilden.

Kommentarer

Vilket bra liv för en hund och hundens matte..

Publicerad av Marre torsdag 09 augusti 2007 22:49

Kommentera

This item is closed, it's not possible to add new comments to it or to vote on it