Skip to main content.

torsdag 12 juli 2007

Certifikatet från kennelklubben
Jag trodde det skulle ta längre tid innan beskedet kom. Vi röntgade för en vecka sen.
Så när det stod SKK på kuvertet trodde jag det var räkningen för medlemsavgiften och brydde mig knappt om att öppna det.
Men det var röntgenbeskedet. Det blev bästa resultat, A på höfterna och ua på armbågarna.
Jag tyckte det såg bra ut, men vet ju att det är svårt att bedöma, annars hade ju vilken veterinär som helst kunnat göra det.
Nu är vi jätteglada, för det betyder att vi kan träna agility med Muffin utan att vara oroliga för att det ska anstränga lederna för mycket. Och att vi kan låta henne få valpar i framtiden.

Och vi slipper all den där våndan som hade blivit om det varit något fel, alla funderingar på om hon fått fel mat, eller för mycket mat, eller fått gå i trappor för mycket, eller fått springa i skogen för mycket.

Vi är lite slöa med bloggen här, men Nelly och Muffin har också gått en förberedande agilitykurs, som hon tyckte var rolig fast det var lite blött och regnigt. De tränade handling, att trampa på lock, att balansera på en vippande platta, inkallning och lite annat, som båda klarade galant. Agilitygänget i Alingsås bhk är mycket bra, de vann agilitylagklassen i SM-kvalet i Borås samtidigt som vi ställde ut nyss. Och det är de som höll i kursen.

torsdag 05 juli 2007

I dag har vi varit hos veterinären och röntgat Muffins höfter och armbågar.
Så nu är hon lite matt efter det lugnande medlet. Just nu är hon på en smultronplockningspromenad med Nelly och hennes kompisar.
Jag såg röntgenbilderna. Jag kan ju inte tillräckligt för att säga något om resultatet, men det såg mer ut som de bilder på normala leder jag sett, än som de med fel. Och veterinären sa inget (och det förstår jag, efter att ha hört många berätta om hur vetten som röntgat sagt att det ser jättefint ut och så blir det ändå ett C från SKK:s bedömare)

Så nu blir det en nervös väntan på detta viktiga besked.
Vi åkte till den vanliga veterinären, som Muffin älskar. Det var spännande att sitta och vänta. Ett kejsarsnitt, en opererad pudel, några vaccinationer och en upphittad kattunge som verkade döende, men som tydligen fick nytt liv eftersom upphittarna köpte med sig en massa kattmatsburkar när de gick, det var lite av det som hann passera medan jag satt där. De hade fått ta om höftbilden eftersom den första blev för mörk.

torsdag 14 juni 2007

Nu på kvällen är det full fart igen. Muffin med överskottsenergi försöker gräva hål i soffan. Skönt. I morse var det full panik. Väcktes halv fem av att Muffin (som sov i min säng) stod upp och lät som om hon höll på att kvävas. Det bara fortsatte och fortsatte. Jag trodde först hon satt något i halsen eller fått in nån grej i näsan. Jag höll henne i famnen med huvet ner, tryckte på bröstkorgen, blåste och sög i hennes nos ... ja, det verkade akut farligt. Som om hon inte fick luft. Sen gick vi ut och hon jagade katten, då förstod jag att hon inte var nära döden. Sen åt hon yoghurt som jag gav henne. Då kände jag att jag kunde vänta tills djurkliniken i Alingsås öppnade i stället för att ringa jouren på Blå Stjärnan.
Vi blev som alltid väldigt väl mottagna fast jag inte ringde innan utan var där när de öppnade. "Noskvalster" sa de direkt när de hörde henne. Sen lyssnade veterinären på hjärtat och klämde och kände. Vi fick recept, och de snälla människorna föreslog själv att vi skulle ta ettårsvaccinatinen på samma gång, så slapp jag åka in extra för det. Det är en väldig skillnad mot vård i storstan, både för djur och människor. Istället för timmar på en akutmottagning får man hjälp direkt. Här finns inte så många specialister, men tid och omtanke.
Vi ska hålla oss undan från andra hundar första veckan, eller så länge hon låter konstigt. Det har nästan upphört nu. Förhoppningsvis dör de små odjuren i rask takt.