Allt om Muffin

Jag trodde det skulle ta lÀngre tid innan beskedet kom. Vi röntgade för en vecka sen.
SÄ nÀr det stod SKK pÄ kuvertet trodde jag det var rÀkningen för medlemsavgiften och brydde mig knappt om att öppna det.
Men det var röntgenbeskedet. Det blev bÀsta resultat, A pÄ höfterna och ua pÄ armbÄgarna.
Jag tyckte det sÄg bra ut, men vet ju att det Àr svÄrt att bedöma, annars hade ju vilken veterinÀr som helst kunnat göra det.
Nu Àr vi jÀtteglada, för det betyder att vi kan trÀna agility med Muffin utan att vara oroliga för att det ska anstrÀnga lederna för mycket. Och att vi kan lÄta henne fÄ valpar i framtiden.

Och vi slipper all den dÀr vÄndan som hade blivit om det varit nÄgot fel, alla funderingar pÄ om hon fÄtt fel mat, eller för mycket mat, eller fÄtt gÄ i trappor för mycket, eller fÄtt springa i skogen för mycket.

Vi Àr lite slöa med bloggen hÀr, men Nelly och Muffin har ocksÄ gÄtt en förberedande agilitykurs, som hon tyckte var rolig fast det var lite blött och regnigt. De trÀnade handling, att trampa pÄ lock, att balansera pÄ en vippande platta, inkallning och lite annat, som bÄda klarade galant. AgilitygÀnget i AlingsÄs bhk Àr mycket bra, de vann agilitylagklassen i SM-kvalet i BorÄs samtidigt som vi stÀllde ut nyss. Och det Àr de som höll i kursen.

I dag har vi varit hos veterinÀren och röntgat Muffins höfter och armbÄgar.
SÄ nu Àr hon lite matt efter det lugnande medlet. Just nu Àr hon pÄ en smultronplockningspromenad med Nelly och hennes kompisar.
Jag sÄg röntgenbilderna. Jag kan ju inte tillrÀckligt för att sÀga nÄgot om resultatet, men det sÄg mer ut som de bilder pÄ normala leder jag sett, Àn som de med fel. Och veterinÀren sa inget (och det förstÄr jag, efter att ha hört mÄnga berÀtta om hur vetten som röntgat sagt att det ser jÀttefint ut och sÄ blir det ÀndÄ ett C frÄn SKK:s bedömare)

SÄ nu blir det en nervös vÀntan pÄ detta viktiga besked.
Vi Äkte till den vanliga veterinÀren, som Muffin Àlskar. Det var spÀnnande att sitta och vÀnta. Ett kejsarsnitt, en opererad pudel, nÄgra vaccinationer och en upphittad kattunge som verkade döende, men som tydligen fick nytt liv eftersom upphittarna köpte med sig en massa kattmatsburkar nÀr de gick, det var lite av det som hann passera medan jag satt dÀr. De hade fÄtt ta om höftbilden eftersom den första blev för mörk.

Nu pÄ kvÀllen Àr det full fart igen. Muffin med överskottsenergi försöker grÀva hÄl i soffan. Skönt. I morse var det full panik. VÀcktes halv fem av att Muffin (som sov i min sÀng) stod upp och lÀt som om hon höll pÄ att kvÀvas. Det bara fortsatte och fortsatte. Jag trodde först hon satt nÄgot i halsen eller fÄtt in nÄn grej i nÀsan. Jag höll henne i famnen med huvet ner, tryckte pÄ bröstkorgen, blÄste och sög i hennes nos ... ja, det verkade akut farligt. Som om hon inte fick luft. Sen gick vi ut och hon jagade katten, dÄ förstod jag att hon inte var nÀra döden. Sen Ät hon yoghurt som jag gav henne. DÄ kÀnde jag att jag kunde vÀnta tills djurkliniken i AlingsÄs öppnade i stÀllet för att ringa jouren pÄ BlÄ StjÀrnan.
Vi blev som alltid vÀldigt vÀl mottagna fast jag inte ringde innan utan var dÀr nÀr de öppnade. "Noskvalster" sa de direkt nÀr de hörde henne. Sen lyssnade veterinÀren pÄ hjÀrtat och klÀmde och kÀnde. Vi fick recept, och de snÀlla mÀnniskorna föreslog sjÀlv att vi skulle ta ettÄrsvaccinatinen pÄ samma gÄng, sÄ slapp jag Äka in extra för det. Det Àr en vÀldig skillnad mot vÄrd i storstan, bÄde för djur och mÀnniskor. IstÀllet för timmar pÄ en akutmottagning fÄr man hjÀlp direkt. HÀr finns inte sÄ mÄnga specialister, men tid och omtanke.
Vi ska hÄlla oss undan frÄn andra hundar första veckan, eller sÄ lÀnge hon lÄter konstigt. Det har nÀstan upphört nu. Förhoppningsvis dör de smÄ odjuren i rask takt.