Allt om Muffin

I gÄr startade agilitykursen som Nelly och Muffin ska gÄ.

De trÀnade hopp, tunnlar och slalomingÄng med höger- och vÀnsterhandling och en matskÄl som mÄl.

Muffin var pigg och glad. Ibland vÀldigt pigg och glad. HÀr tar hon ett extra varv.
Det gick jÀttebra. Viggo frÄn ungdomsgruppen Àr ocksÄ med (bichon frisé) och sex andra hundar.

.... för hundarna alltsÄ. Ungdomsgruppen hade sin första trÀff för hösten. Muffin tyckte det var kul att trÀffa kompisarna igen. Och Nelly och hon har blivit sÄÄÄÄ duktiga av all trÀning i sommar.

Jag tror det Àr första gÄngen: Muffin hÀlsar pÄ en ny mÀnniska utan att hoppa och klÀnga. Glatt och entusiastiskt, men med fötterna pÄ jorden.

I dag lÀmnade jag Muffin och Nelly pÄ ett nytt hundlÀger. Det Àr brukshundklubbens distrikt som ordnar, i Töllsjö ganska nÀra dÀr vi bor. Tre dagar ska de vara dÀr, och det kostar inget, inte ens för maten.
Jag tjuvtittade i programmet och det var fullt med roligheter - klicker, dans, servicehundar, agility och mycket mer.
NÀr jag kommit hem ringde mobilen. Nelly lÀt allvarlig pÄ rösten och jag fick hjÀrtat i halsgropen.
Det var inget farligt, fast allvarligt nog. Vi hade glömt packa ner köttbullarna.
- Muffin spottar ut frolicarna och bryr sig inte om pipgrisen. Hon Àr helt omotiverad, och nu ska vi ha LYDNAD!
Jag insÄg att detta var ett kritiskt lÀge. Ny plats, nya hundar och mÀnniskor - krÀver köttbullar. Ung tjej pÄ lÀger kan inte göra som gammal mamma gjorde pÄ rallylydnaden och sÀg: funkar inte nu, ingen idé att tjata, vi vÀntar lite.
SÄ det blev en vÀnda till till Töllsjö, fast nu kan jag ju vÀgen.
NÀr jag kom fram var lydnaden slut. Men Nelly sÄg entusiastisk ut och sa att det gÄtt bra ÀndÄ.
Sen skulle dom ut i skogen för nÀsta moment.
Dom Àr sÄ duktiga, och ledarna mÄste ocksÄ vara kanon. Alla hundar sÄg lugna och koncentrerade ut, alla ungdomar sÄg glada ut. Det Àr 35 hundar. Mest med unga tjejer, men det fanns nÄgra killar ocksÄ. De delades upp i smÄ grupper, bara nÄgra i varje.

Muffin Àr helt cool att ha med pÄ sÄnt hÀr. Hon stÄr uppbunden bland en massa frÀmmande hundar utan problem, sÀtter sig och tittar eller lÀgger sig. SkÀllde bara med lite artigt nÀr de andra stÀmde upp en protestkör för att de inte fick vara med i stugan och fika. Hon hÀlsar vÀnligt pÄ alla. Hittills har hon varit superentusiastisk och hoppat och klÀngt och slickat och tuggat (fast snÀllt) pÄ alla frÀmlingar som vill klappa. Vi har inte försökt trÀna bort det, kanske mest för att vi inte har sÄ mÄnga frÀmlingar att trÀna pÄ, men ocksÄ för att jag tÀnkt att hon tröttnar vÀl nÀr hon blir större om man inte gör affÀr av det. Bra att hon gillar folk. Men i dag hÀnde det för första gÄngen tror jag att hon stod kvar med alla tassar i marken, glatt viftande och buffande och lÀt sig klappas lÀnge och vÀl. Helt utan det dÀr som kan skrÀmma hundovana mÀnniskor.
Det Àr det som syns pÄ bilden.

I dag var det Àntligen min tur att vara med pÄ en hundaktivitet. Inte lÀger, men en heldag pÄ klubben. Först var det prova-pÄ-rallylydnad och sen var det uppletande i skogen och vanlig lydnadstrÀning.
Jag tycker rallylydnad verkar klart mycket roligare Àn den vanliga tÀvlingslydnaden.
Muffin tycker: Lydnad som lydnad, mitt intresse beror helt pÄ vad man fÄr för belöning.
Hon blev först konfunderad av skyltarna, hon kanske undrade om det var nÄgot man skulle trampa pÄ, eller hoppa över.
Dessutom ville hon inte gÄ, om det berodde pÄ det vÄta sticksiga grÀset pÄ nedre lydnadsplan, som alltid Àr lite lÀskigare Àn den övre, dÀr agilityhindren stÄr. Eller om det var alla frÀmmande hundar som var lÀskiga.
SÄ jag vÀntade till fikapausen och dÄ gick det bÀttre.
Jag hade bara med frolic som godis för jag var sen pÄ morgonen och hann inte stanna och handla. Efter fikat hade jag uppgraderat till kanelbulle och dÄ blev grÀset genast mindre sticksigt.
Vi tog oss runt, fast inte med nÄgon precision precis.
PÄ eftermiddagen var det trÀning för instruktörer, sÄ dÄ försvann de flesta hundarna.
PÄ lydnadstrÀningen blev hon pigg och fick lite fnatt och sprang i cirklar, men hellre det Àn att hon inte vill gÄ.
Och efter alltihop nÀr belöningen nu nÄtt högsta nivÄ - de bortskurna kanterna pÄ kasslern vi fick till lunch - skulle jag bara lÄta henne ta nÄgra agilityhinder innan vi Äkte hem. DÄ gjorde hon bÄde platta tunneln och gungan helt perfekt. Hon springer rakt ut pÄ gungan nu, stannar pÄ kontaktfÀltet och stÄr helt still medan den slÄr ner. Och gÄr inte av förrÀn man kallar.
Det kommer sÀkert att bli problem sen, men just nu kÀnns det verkligt bra att det funkar. Hon gillar verkligen gungan, springer dit sjÀlv om hon fÄr chansen. VI har varit vÀldigt noga med att hon bara ska fÄ positiva erfarenheter av den, men vi har trÀnat pÄ traditionellt sÀtt, inte baklÀngeskedjat. (För det blir sÄ svÄrt nÀr vi Àr tvÄ som trÀnar samma hund, om trÀningen blir för komplicerad kan vi inte hÄlla reda pÄ allt)

Har vi trÀnat att gÄ perfekt fot? Har vi blivit bra pÄ stÀllande under gÄng? Har Muffin lÀrt sig ligga plats i tio minuter?
Nej, vi prioriterar. Viktigaste grejerna först. Nu kan hon sitta fint, eller sitta kanin, som det heter nuförtiden. Flera sekunder i strÀck. Och det Àr jag som lÀrt henne, vilket retar Nelly lite grand för hon sa att det var omöjligt. Hi hi.