Skip to main content.

Arkiv

Arkiv förAugust 2007

fredag 31 augusti 2007

Muffins mamma och Muffin
I dag fick vi ett snabbt möte med Rask, Muffins mamma, och Åse, hennes uppfödare, när de passerade längs Västkusten.
Roligt att se dem. Rask är verkligen en mycket fin tik! Muffin tittade på Nelly hellre än i kameran så jag fick inte till bilden så bra. Men den på Åse och Rask blev bättre.
Visst är de lika!
I går startade agilitykursen som Nelly och Muffin ska gå.
full fart framåt
De tränade hopp, tunnlar och slalomingång med höger- och vänsterhandling och en matskål som mål.
Lite pumibus piggar upp
Muffin var pigg och glad. Ibland väldigt pigg och glad. Här tar hon ett extra varv.
Det gick jättebra. Viggo från ungdomsgruppen är också med (bichon frisé) och sex andra hundar.

söndag 26 augusti 2007

Muffin äter bär
Nu är semestern slut. Nu måste vi upp på morgnarna igen, kan inte ligga och sova till nio.
Nelly har lärt Muffin att plocka blåbär, så när vi går i skogen på morgnarna rensar hon blåbärsriset från de sista bären. Hon plockade vinbär som valp med. Fast smultronen vill jag ha själv så de får hon inte ta.
I dag har vi haft gäster. Muffin älskar gäster.

söndag 19 augusti 2007

.... för hundarna alltså. Ungdomsgruppen hade sin första träff för hösten. Muffin tyckte det var kul att träffa kompisarna igen. Och Nelly och hon har blivit såååå duktiga av all träning i sommar.
Fot!
Kanin!
Bus!
Mera bus!

lördag 11 augusti 2007

Muffin och pipgrisen
Teckning av Nelly. Skönt att ha dem hemma igen. I dag har vi varit på Hemslöjd i byn. Förra året var Muffin pytteliten och åkte i en sillakass. I år fick hon gå själv. Hon hälsade på många hundar och lät sig klappas av ett litet barn.
Muffin är suverän med små barn, hon gillar det verkligen, blir aldrig irriterad eller rädd för dem. Men helst vills hon hänga med tjejgänget.
Tjejgänget

tisdag 07 augusti 2007

Ett historiskt ögonblick
Jag tror det är första gången: Muffin hälsar på en ny människa utan att hoppa och klänga. Glatt och entusiastiskt, men med fötterna på jorden.

I dag lämnade jag Muffin och Nelly på ett nytt hundläger. Det är brukshundklubbens distrikt som ordnar, i Töllsjö ganska nära där vi bor. Tre dagar ska de vara där, och det kostar inget, inte ens för maten.
Jag tjuvtittade i programmet och det var fullt med roligheter - klicker, dans, servicehundar, agility och mycket mer.
När jag kommit hem ringde mobilen. Nelly lät allvarlig på rösten och jag fick hjärtat i halsgropen.
Det var inget farligt, fast allvarligt nog. Vi hade glömt packa ner köttbullarna.
- Muffin spottar ut frolicarna och bryr sig inte om pipgrisen. Hon är helt omotiverad, och nu ska vi ha LYDNAD!
Jag insåg att detta var ett kritiskt läge. Ny plats, nya hundar och människor - kräver köttbullar. Ung tjej på läger kan inte göra som gammal mamma gjorde på rallylydnaden och säg: funkar inte nu, ingen idé att tjata, vi väntar lite.
Så det blev en vända till till Töllsjö, fast nu kan jag ju vägen.
När jag kom fram var lydnaden slut. Men Nelly såg entusiastisk ut och sa att det gått bra ändå.
Sen skulle dom ut i skogen för nästa moment.
Dom är så duktiga, och ledarna måste också vara kanon. Alla hundar såg lugna och koncentrerade ut, alla ungdomar såg glada ut. Det är 35 hundar. Mest med unga tjejer, men det fanns några killar också. De delades upp i små grupper, bara några i varje.

Muffin är helt cool att ha med på sånt här. Hon står uppbunden bland en massa främmande hundar utan problem, sätter sig och tittar eller lägger sig. Skällde bara med lite artigt när de andra stämde upp en protestkör för att de inte fick vara med i stugan och fika. Hon hälsar vänligt på alla. Hittills har hon varit superentusiastisk och hoppat och klängt och slickat och tuggat (fast snällt) på alla främlingar som vill klappa. Vi har inte försökt träna bort det, kanske mest för att vi inte har så många främlingar att träna på, men också för att jag tänkt att hon tröttnar väl när hon blir större om man inte gör affär av det. Bra att hon gillar folk. Men i dag hände det för första gången tror jag att hon stod kvar med alla tassar i marken, glatt viftande och buffande och lät sig klappas länge och väl. Helt utan det där som kan skrämma hundovana människor.
Det är det som syns på bilden.
Tjena kompis! Är det inte kallt därnere?
Måndagen var det äntligen sommar igen. Nelly och hennes kompis vill till stan, alltså Alingsås. Jag och Muffin gick runt lite och tittade i skyltfönster, sen satt vi vid ån och kollade på vattnet. Där fanns en liten trappa som passade perfekt för en pumi.

söndag 05 augusti 2007

Spring ni, jag kommer sen!
I dag var det äntligen min tur att vara med på en hundaktivitet. Inte läger, men en heldag på klubben. Först var det prova-på-rallylydnad och sen var det uppletande i skogen och vanlig lydnadsträning.
Jag tycker rallylydnad verkar klart mycket roligare än den vanliga tävlingslydnaden.
Muffin tycker: Lydnad som lydnad, mitt intresse beror helt på vad man får för belöning.
Hon blev först konfunderad av skyltarna, hon kanske undrade om det var något man skulle trampa på, eller hoppa över.
Dessutom ville hon inte gå, om det berodde på det våta sticksiga gräset på nedre lydnadsplan, som alltid är lite läskigare än den övre, där agilityhindren står. Eller om det var alla främmande hundar som var läskiga.
Så jag väntade till fikapausen och då gick det bättre.
Jag hade bara med frolic som godis för jag var sen på morgonen och hann inte stanna och handla. Efter fikat hade jag uppgraderat till kanelbulle och då blev gräset genast mindre sticksigt.
Vi tog oss runt, fast inte med någon precision precis.
På eftermiddagen var det träning för instruktörer, så då försvann de flesta hundarna.
På lydnadsträningen blev hon pigg och fick lite fnatt och sprang i cirklar, men hellre det än att hon inte vill gå.
Och efter alltihop när belöningen nu nått högsta nivå - de bortskurna kanterna på kasslern vi fick till lunch - skulle jag bara låta henne ta några agilityhinder innan vi åkte hem. Då gjorde hon både platta tunneln och gungan helt perfekt. Hon springer rakt ut på gungan nu, stannar på kontaktfältet och står helt still medan den slår ner. Och går inte av förrän man kallar.
Det kommer säkert att bli problem sen, men just nu känns det verkligt bra att det funkar. Hon gillar verkligen gungan, springer dit själv om hon får chansen. VI har varit väldigt noga med att hon bara ska få positiva erfarenheter av den, men vi har tränat på traditionellt sätt, inte baklängeskedjat. (För det blir så svårt när vi är två som tränar samma hund, om träningen blir för komplicerad kan vi inte hålla reda på allt)

fredag 03 augusti 2007

Mjukt och mysigt
Nelly har målat om hela sitt rum i svart. Vi var på Ikea och köpte en matchande hylla och då passade vi på att köpa en tjusig hundsäng åt Muffin med. Den är den ni ser i förgrunden. Ibland ligger Muffin där. Fast här har hon kapat åt sig en egen kudde på stora madrassen.

onsdag 01 augusti 2007

Ångrar inget
Återfunnen med leriga tassar och galen blick... Hönstjuv eller hjältinna?

I dag var det full panik. Peter ringde när jag och Nelly var i affären och sa att vi måste komma hem för att han inte kunde hitta Muffin.
De hade varit ute på tomten och sen när Peter skulle kalla in Muffin så kom hon inte och fanns ingenstans.
Vi körde hem väldigt fort. Hon var fortfarande borta. Inga grannar hade sett eller hört nåt. Efter att ha sprungit runt överallt på tomten och ropat en stund tänkte vi att hon måste ha tagit sig ut, kanske för att jaga ett djur.
Vi delade upp oss. Max gick skogsrundan vi brukar gå och jag sprang in i skogen på andra hållet. Ropade och ropade. Jag tyckte jag hörde hundskall långt bortifrån sjön.
Jag och Nelly tog bilen och körde dit. Delade upp oss och frågade runt i husen där.
Men ingen hade sett nån hund.
Jag ringde polisen från mobilen, men ingen hade hittat nån hund.
Samtidigt hade Peter gått runt ett varv till bland nässlor och snår. Och ropat. Ingen pumi.
Men hönsfjädrar i hönsgården.
Och så tycker han att han hör ett tuggande ljud.
Ropar igen, ingen hund.
Sen går han upp på en trappa och då ser han henne. Hon står inne bland nässlorna och äter på en höna.
Väldigt smutsig var hon, full med lera och något som verkade vara snigelslem och var väldigt svårt att tvätta bort. Men hon var inte skadad alls.
Har hon dödat hönor utan att det hörts något? Och sen legat och tryckt i nässlorna i en timme medan vi gått runt och ropat?
Eller har hon tagit en räv eller iller på bar gärning och jagat den och sen återvänt och börjat äta på hönan? Är hon en hjältinna eller en skurk?
Det verkar helt osannolikt att hon skulle stått och gömt sig medan hela familjen sprang runt och ropade. Hon vill ju alltid vara med.
Men vi hittade henne, det är ju huvudsaken.
Nu har hon badat och sover som en liten ängel.
Polisen ringde nu och frågade om hon kommit tillrätta.
Det kändes skönt att kunna svara ja.
Och hellre våra höns än om hon skadat några djur hos någon granne.

Men det kan i alla fall inte vara Muffin som tog höns förra gången, för hon må vara smart, men inte så smart att hon kan klättra in och ut genom en springa i ett hönshusfönster mitt i natten när hon är instängd i huset.
Inte lätt att hålla balansen
Har vi tränat att gå perfekt fot? Har vi blivit bra på ställande under gång? Har Muffin lärt sig ligga plats i tio minuter?
Nej, vi prioriterar. Viktigaste grejerna först. Nu kan hon sitta fint, eller sitta kanin, som det heter nuförtiden. Flera sekunder i sträck. Och det är jag som lärt henne, vilket retar Nelly lite grand för hon sa att det var omöjligt. Hi hi.