Allt om Muffin

Nu på kvällen är det full fart igen. Muffin med överskottsenergi försöker gräva hål i soffan. Skönt. I morse var det full panik. Väcktes halv fem av att Muffin (som sov i min säng) stod upp och lät som om hon höll på att kvävas. Det bara fortsatte och fortsatte. Jag trodde först hon satt något i halsen eller fått in nån grej i näsan. Jag höll henne i famnen med huvet ner, tryckte på bröstkorgen, blåste och sög i hennes nos ... ja, det verkade akut farligt. Som om hon inte fick luft. Sen gick vi ut och hon jagade katten, då förstod jag att hon inte var nära döden. Sen åt hon yoghurt som jag gav henne. Då kände jag att jag kunde vänta tills djurkliniken i Alingsås öppnade i stället för att ringa jouren på Blå Stjärnan.
Vi blev som alltid väldigt väl mottagna fast jag inte ringde innan utan var där när de öppnade. "Noskvalster" sa de direkt när de hörde henne. Sen lyssnade veterinären på hjärtat och klämde och kände. Vi fick recept, och de snälla människorna föreslog själv att vi skulle ta ettårsvaccinatinen på samma gång, så slapp jag åka in extra för det. Det är en väldig skillnad mot vård i storstan, både för djur och människor. Istället för timmar på en akutmottagning får man hjälp direkt. Här finns inte så många specialister, men tid och omtanke.
Vi ska hålla oss undan från andra hundar första veckan, eller så länge hon låter konstigt. Det har nästan upphört nu. Förhoppningsvis dör de små odjuren i rask takt.