Allt om Muffin

Nu pÄ kvÀllen Àr det full fart igen. Muffin med överskottsenergi försöker grÀva hÄl i soffan. Skönt. I morse var det full panik. VÀcktes halv fem av att Muffin (som sov i min sÀng) stod upp och lÀt som om hon höll pÄ att kvÀvas. Det bara fortsatte och fortsatte. Jag trodde först hon satt nÄgot i halsen eller fÄtt in nÄn grej i nÀsan. Jag höll henne i famnen med huvet ner, tryckte pÄ bröstkorgen, blÄste och sög i hennes nos ... ja, det verkade akut farligt. Som om hon inte fick luft. Sen gick vi ut och hon jagade katten, dÄ förstod jag att hon inte var nÀra döden. Sen Ät hon yoghurt som jag gav henne. DÄ kÀnde jag att jag kunde vÀnta tills djurkliniken i AlingsÄs öppnade i stÀllet för att ringa jouren pÄ BlÄ StjÀrnan.
Vi blev som alltid vÀldigt vÀl mottagna fast jag inte ringde innan utan var dÀr nÀr de öppnade. "Noskvalster" sa de direkt nÀr de hörde henne. Sen lyssnade veterinÀren pÄ hjÀrtat och klÀmde och kÀnde. Vi fick recept, och de snÀlla mÀnniskorna föreslog sjÀlv att vi skulle ta ettÄrsvaccinatinen pÄ samma gÄng, sÄ slapp jag Äka in extra för det. Det Àr en vÀldig skillnad mot vÄrd i storstan, bÄde för djur och mÀnniskor. IstÀllet för timmar pÄ en akutmottagning fÄr man hjÀlp direkt. HÀr finns inte sÄ mÄnga specialister, men tid och omtanke.
Vi ska hÄlla oss undan frÄn andra hundar första veckan, eller sÄ lÀnge hon lÄter konstigt. Det har nÀstan upphört nu. Förhoppningsvis dör de smÄ odjuren i rask takt.